Vändningen kom med en påse blod

I samband med bilolyckor och stora operationer kan det ibland gå åt tiotals liter blod för att rädda ett liv. När tvååriga Liv blev svårt sjuk räckte det med en enda påse för att påskynda tillfrisknandet.
Idag är Liv ett yrväder på fyra år och med all den frågvishet och nyfikenhet som hör åldern till. Vi träffas på Lundatappen och hon visar stolt upp den lilla broschen i form av en bloddroppe, som hon satt fast på sin klänning. För henne har den lilla bloddroppen en speciell innebörd. Mamma och pappa, Marie och Waldemar, berättar om de hemska veckorna när Liv var så sjuk. Det började med ont i magen. 
    - Vi har aldrig tyckt att magsjuka är något att åka till sjukhuset med, men när det gått några dagar och Liv fortfarande inte var bra, bestämde vi oss för att åka in.

Farlig infektion
Efter undersökning och provtagning på barnakuten fick Liv vätskedropp, men hennes tillstånd blev bara sämre. På kvällen var Liv riktigt dålig. Kroppen svullnade upp av ödem och proverna visade att hon drabbats av en njursjukdom, orsakad av så kallade EHEC-bakterier. Infektionen är både farlig och smittsam och Liv flyttades till ett isolerat rum på Barn- och ungdomssjukhuset vid Universitetssjukhuset i Lund. 
    EHEC-bakterierna som fick fäste i Livs blod utsöndrar ett gift som kan bryta ner njurarna, samtidigt som det förstör viktiga beståndsdelar i blodet. På fackspråk kallas detta hemolytiskt uremiskt syndrom, HUS, och det kan utvecklas till ett livshotande tillstånd. 
    - Vi förstod att Liv var allvarligt sjuk, men inte hur allvarligt. Det var först när jag läste om HUS på nätet, som jag förstod att det faktiskt fanns en risk att vår lilla flicka kunde dö, berättar Marie. Det var en fasansfull insikt.

En kritisk vecka
Mitt i all oron var det också mycket praktiskt som skulle ordnas. Med ytterligare två barn hemma, varav ett i amningsåldern, var det naturligt att Waldemar stannade hos Liv på sjukhuset. På grund av smittrisken fick familjen inte träffa andra och Livs storebror fick inte gå på dagis. 
    - Det var på många sätt lättare för mig än för Marie, säger Waldemar. Det blev dagar och nätter nästan utan sömn, men det var ändå på något vis lugnande att ha Liv alldeles intill och att finnas med i händelsernas centrum. 
    Livs kritiska tillstånd varade i en hel vecka. Hennes njurfunktion försämrades stadigt och det verkade ett tag som om dialys skulle vara enda utvägen. Men så småningom stabiliserades hennes tillstånd. Njurarna började fungera igen och läkarna kunde konstatera att giftet försvunnit ur blodet. Den värsta krisen hade passerat, men Liv var fortfarande mycket svag. Sjukdomen hade gått hårt åt Livs blod, som nu bara hade kvar en tredjedel av sin normala förmåga att transportera syre. Vändningen kom med en påse blod.

Skillnaden mellan liv och död 
- Liv var blek som ett lakan, utan aptit och orkade knappt sitta upp i sängen, minns Waldemar. Det var fantastiskt att se hur färgen kom tillbaka på Livs kinder när det nya blodet rann in i hennes ådror. Hon blev snabbt mycket piggare och det var som om glimten i ögat kom tillbaka. 
    Liv fick tillbringa ytterligare två veckor på sjukhuset. Efter sjukdomen har hon varit på täta kontroller och är idag helt återställd. 
    Både mamma och pappa är blodgivare sedan många år. 
    - Det känns bra att kunna hjälpa andra, på samma sätt som Liv fick hjälp. Det har blivit så påtagligt. En enda påse blod kan vara skillnaden mellan liv och död, säger Marie.

Text: Arne Berge
Foto: Roger Lundholm